 |
|
se bildgalleriet! The Döner Tour
Turkiet 7-20:e april 2005
En sval vårkväll vid Hagia Sofiakyrkan i centrala Istanbul möttes två unga män i en mörk gränd. Den ena hade kommit med tåget från Grekland, den andre med flyget från Kairo, Egypten. De två slog sig ned på ett café och började smida planerna till den odyssé genom Turkiet som ganska snart kom att gå under namnet ”The Döner Tour”.
Våren 2005 reste Linus Blomqvist genom Sydosteuropa och Turkiet, fågelskådande och allmänt upplevande. Samtidigt befann jag, Tomas Haraldsson, mig i Egypten och jobbade som rundreseledare för tredje vintersäsongen. Jag hade planerat att avsluta denna säsong nu i april med ett par veckors skådning någonstans i Mellanöstern. Libanon var planerat men p.g.a. de tilltagande oroligheterna där så beslöt jag mig för att skjuta på det projektet och sökte ett alternativ. Kontaktade så den resande unge herr Blomqvist och vi beslöt oss för att turnera Turkiet tillsammans i ett par veckor.
Sådan var upptakten till resan. Nu blev det hela en rätt oplanerad (eller snarare helt oplanerad!), improviserad, avslappnad men suveränt lyckad tur. C:a 215 arter var dessutom klart över förväntan. Vi ville få med de klassiska skådarområdena runt Birecik/Halfeti, Göksudeltat och Demirkazik men också hinna uppleva det land som vi faktiskt reser igenom. En väl avvägd mix, helt enkelt, av dönerkebab, vackra landskap, östliga klippnötväckor och spännande reseupplevelser.
Resrutt
7:e april - sammanstrålar i Istanbul på kvällen.
8:e april - allmänt turistande i Istanbul hela dagen.
9:e april - mer turistande, turkiskt bad och på kvällen nattbuss mot Birecik i sydost.
10:e april - ankomst Birecik efter lunch. Skådande resten av dagen runt Eufrat. Två nätter i Birecik.
11:e april - skådning runt ibiscentret, längs Eufrat och runt Birecik hela dagen.
12:e april - skådning runt Halfeti (30 km N Birecik) fram till em, sen tillbaka till Birecik och vidare med buss till Gaziantep.
13:e april - hyr bil i Gaziantep och drar västerut. Skådning längs vägen och vid Topprakkale på em. Natt i Osmaniye.
14:e april - skådning på morgonen/fm vid Topprakkale, sen kör vi västerut till Göksudeltat under em. Kvällsskådning i Göksudeltat. Två nätter i Tasucu.
15:e april - skådning hela dagen runt Akgöl/Göksudeltat och bergen ovanför.
16:e april - morgonskådning vid bergsbyn Demircili, sen kör vi österut och lämnar hyrbilen i Adana på em. Buss till Nidge och vidare med taxi på kvällen till Demirkazik. Två nätter på Safak Pansion.
17:e april - skådning hela dagen i bergen vid Demirkazik.
18:e april - morgonskådning i Emli Valley, Demirkazik, och på em buss till Sultanträsket.
19:e april - skådning på morgonen/fm i Sultanträsket och vidare på em till Kayseri. The Döner Tour avslutas med turkiskt bad och middag på kvällen. Sen drar Tomas med nattbussen mot Istanbul och Linus stannar över natten i Kayseri.
20:e april - Tomas tillbringar dagen i Istanbul och flyger på kvällen tillbaka till Kairo. Linus fortsätter äventyren mot Kappadokien.
Praktiskt om transporter, boende, priser etc.
I vår mening är Turkiet ett fantastiskt land att resa runt i. Lätt att hitta billigt boende och överallt finns suveränt god och billig mat. Bussnätet är väl utbyggt och består av toppfina bussar som smidigt tar en dit man ska. Kan helt klart rekommenderas även om man på en skådartripp gör sig bäst med en hyrbil. Att skaffa en sådan var en viss frustration då engelskakunskaperna borta i sydost är synnerligen begränsade, dessutom är bensin väldigt dyrt (12 kr/litern när vi var där). Annars är trafiken helt ok att köra i och vägarna mestadels bra. Vi betalade 190 USD för 4 dagar med en medelstor Fiat, men då vart den också hämtad i Adana (25 mil bort) när vi var klara med den.
I Istanbul bodde vi på Sultan Hostel i gamla kvartetet Sultanahmet. Unga ryggsäcksresenärer, livligt och fräscht. C:a 170 kr för ett dubbelrum.
I Birecik hittade vi enkelt (minst sagt) boende på Otel Dogan mitt i byn. Två sängar och ett litet bord, det var det. Men helt ok för vår typ av resande, 100 kr/natt för dubbelrum.
I Gaziantep bodde vi på ett hotell som hette Evin mitt i centrum. Stort och fint rum med TV och fräscht badrum. 120 kr.
I Osmaniye (staden närmast Topprakkale) bodde vi på Otel Cinar, bakom bensinmacken längs huvudgatan. Också dryga hundringen för en natt, bra standard.
I Tasucu (Göksudeltat) blev det förstås ”skådarhotellet” Fatih. 150 kr/dubbelrum, fin standard och bra läge vid hamnen. Internet och bra restaurang precis intill.
I Demirkazik var boendet också rätt givet, Safak Pansion vid avtaget mot byn Cukurbag. Prutade om priset ett tag, han har ett bra utgångsläge där uppe i ingenstans… Nästan 400 kr/pers (40 euro) fick vi hosta upp för två nätters boende med helpension i Turkiets kallaste rum. Det spartanska boendet och maten vägdes upp av grymt häftig natur och skådning. Resans höjdare, bokstavligen talat. För 15 euro/pers blev vi också uppkörda på berget i traktor i gryningen för att se snöhönsen. Minnesvärd upplevelse.
I byn Ovalifcik (eller nåt sånt) vid Sultanträsket bodde vi på Sultan Pansion. Också här ett visst prutande om boendepris och båttur. Fick ett dubbelrum (Turkiets näst kallaste) med frukost för 125 kr.
Tips om lokalerna och arterna
För att få ett optimalt artutbud bör man nog lägga en resa här några veckor senare än vi gjorde. Kändes som lite för tidigt på våren för de senare insektsätarna och flera av specialarna verkade inte ha kommit än. Vi hade t.ex. varken blek eller gulstrupig stensparv, vitstrupig näktergal, orientsångare eller grön biätare borta i sydost. Också generellt ganska dåligt med t.ex. törnskator, biätare, vadarsvalor och träsktärnorna.
I Birecik hittade vi visselhöns både i wadin bakom ibiscentret och vid den steniga platån före vägen börjar slingra sig ner mot Halfeti. Dämningarna av Eufrat gör att vattenståndet ändras dag för dag, vilket har försämrat chanserna att se gråfiskare och flyghönsen som kommer och dricker vid bankarna i floden. Vi hade en förbiflygande gråfiskare och ett par flockar svartbukig flyghöna som drog förbi ner mot floden.
Vi hade en ung hökörn längs vägen några mil väster om Gaziantep.
I Göksudeltat (numera dränerat, det är sjön Akgöl som står för de flesta fåglarna) kan man köra runt hela området, visserligen skumpigt men fram kommer man. Ganska lättskådat. Blev visade lokalen för smyrnakungsfiskare av en fransk grupp, såg två ex där. Verkar svårsedd och fåtalig i området.
I Demircili åkte vi genom byn och gick sedan runt i tallskogen precis ovanför byn. Fantastiskt fin morgon med knallobsar på bl.a. rostsparv, svarthakad sångare, balkanmes, masktörnskata och efter ett visst slit också mästersångare och Krupers nötväcka.
Traktorfärden (15 euro/pers) upp på berget i gryningen i Demirkazik var en stor upplevelse! Efter snöhönsen och järnsparvarna gick vi den branta ravinen ner och hittade på två murkrypare ungefär halvvägs. Det är en brant, stenig och delvis vådlig tur ner genom ravinen, inte att rekommendera om man har problem med ben eller knän, eller hjärtat heller för den delen.
I Sultanträsket blev vi erbjudna en 6-7 timmarstur med jeep och båt för 150 euro! Efter att ha vaknat upp från avsvimmandet, och ”storchefen” hade åkt därifrån, så prutade vi till oss en kortare tur med båt i 4 timmar för bara 25 euro. Då åkte vi bil/gick över slätten till båten, stakades runt i träsket i ett par timmar och tillbaka. Mycket väl värt pengarna och suveränt bra skådning.
Resedagbok
7:e april
I ett vårvackert Istanbul landar jag på eftermiddagen efter en smidig tvåtimmarsflygning från Kairo. Träffar Linus på uppgjord plats senare på kvällen och vi inkvarterar oss på ett vandrarhem i Sultanahmet, det gamla kvarteret med bl.a. Hagia Sofia-kyrkan och Blå Moskén. Efter att kommit oss till rätta i rummet så sätter vi oss i restaurangen och konfererar över upplägget på denna tripp. En plan tar form och rätt utsjasade efter en långs resdag kommer vi i säng före midnatt.
8:e april
Dagen är vikt till turistande i denna sagostad. En stad som varit hjärtat i flera av historiens största imperier och funnits till i ett par tusen år bör rimligen ha lite att visa upp för besökaren. Sålunda betas av Hagia Sofia, Blå Moskén, Hippodromen (med bl.a. en 3.400 år gammal obelisk från det faraonska Egypten) och Topkapi-palatset.
Under rundtravandet i staden hinner vi också dra in de första resarterna som alpseglare, svarthuvad mås, dvärgmås, medelhavslira och palmduva. På kvällen sen bevistar vi ett annat måste för Turkiet-resenären, nämligen ett s.k. hamam, ett turkiskt badhus. En kulturupplevelse av det behagligare slaget att sitta i en bastu och sen bli badad, knådad och masserad av en…ja, vad han nu kallas, massören och inschamponeraren. Dagen kompletteras med turkisk husmanskost på en restaurang intill. Nu har sevärdhetskvoten fyllts upp, dags att börja jobba på fågelkvoten, så vi siktar på att ta oss mot sydost och Birecik.
9:e april
På fömiddagen checkar vi ut från rummet, dumpar ryggsäckarna i förvaringsrummet och drar iväg för att skaffa bussbiljett. Det är en lång sträcka vi ska ta oss så det blir nattbuss mot Gaziantep och sen vidare mot Birecik. På dagen åker vi också båt på Bosporen, en annan klassiker som för skådaren även innebär fina obsar av flockarna av medelhavsliror som drar genom sundet. Lite andra saker att fixa under dagen och så på kvällen kommer vi iväg med bussen från stadens enorma busstation och börjar nattens färd österut.
10:e april
Som tur är så får vi ett dubbelsäte var, så vi lyckas sova några timmar under färden. Annars är ju inte ett bussäte den bekvämaste platsen att tillbringa en natt. När vi kvicknar till med grusiga ögon och ömma ryggar vid 6-tiden så är det en karg, vindpinad högslätt som breder ut sig på båda sidor om vägen. Känns som det skulle kunna vara Centralasien lika gärna, höga snöklädda berg bildar kuliss i fjärran. Isabellastenskvättor och kalanderlärkor skymtas från bussfönstret, härfåglar här och där. Färden fortsätter ner mot lägre nivåer, som att åka från tidig april till mitten på maj på en timme! Framåt 14-tiden börjar vi närma oss Birecik, sista biten dit är genom torrt, böljande landskap där vi fyller på artlistan med ormörn, svart stork och flera skruvar med vita storkar.
Kliver av (som enda passagerare) vid motellet väster om Eufrat och får oss lite lunch där. Vi hinner knappt hugga in på den efterlängtade måltiden innan en flock mörka fåglar pockar på uppmärksamhet; eremitibisar! Flocken ligger och snurrar över floden, de kommande två dagarna i området så vart vi ganska mätta på ibis-obsar faktiskt. För att hitta ett billigare och mer centralt beläget boende så knallar jag iväg över bron och in i Birecik medans Linus sitter kvar vid vår packning. Dvärgskarv och rödhuvad törnskata hängs in från bron, och efter ett visst snurr inne i staden lokaliseras ett enkelt och billigt rum på Otel Dogan. 120 kr/natten, utsikt över Eufrat och mitt i stan! Vi kommer oss tillrätta där och ger oss sen ut på en sväng längs floden. Ordentligt uttittade blir vi och en skock skräniga ungar hänger efter oss hela tiden, så vi styr stegen mot ”uv-caféet” och blir snart inviftade när de ser kikarna.
Kyparen vet exakt vad som gäller och har efter en stund (och en snabbobs av en balkanspett) hittat två bleka dvärguvar i ett träd! Kanonobsar förstås där de fyller upp tubkikarfältet, vi utesluter vanlig dvärguv med litteraturen och tar sjyssta digi-bilder. Tar en kaffe i trädgården och känner oss rätt nöjda ändå. I solnedgången går vi tillbaka mot hotellet, lite kvällsskådning över floden ger bl.a. ett nattkvistgäng på 65 bruna glador, två natthägrar och en lärkfalk. På kvällen äter vi på en lokal restaurang, den enda vi fann som var öppen. Suveränt god och billig mat, rätt mycket folk och trevlig atmosfär. Ljummet och skönt ute, det känns att vi kommit oss en bra bit från det kyliga Istanbul.
11:e april
Ger oss upp och ut vid 6-tiden, planen är att skåda oss upp mot och sen runt vid ibiscentret. Fast först lär vi ha lite färskt bröd till matsäcken, och under jakten efter detta får vi oss också en äkta dönerkebab som frukost, perfekt! Tuggar i oss vår kebab medans vi sakta skådar oss norrut längs floden, vackra vyer och en uppvaknande stad med folkliv och kommers. Vår första östliga sammetshätta noteras, en art som vi sen skulle se en hel del av här borta. Seglarflocken som far omkring vid klippväggen längs vägen innehåller både stubbstjärt- och alpseglare, och på resp. klipphylla sitter en stensparv och ett par eremitibisar. Intensivt spanande resulterar i en förbiflygande gråfiskare, en art som tydligen minskat kraftigt här. Ibiscentret visar sig rätt torftigt, flocken står på den stora buren och glor, annars inte mycket till ”center”. Vi knallar upp i den smala, slingrande wadin bakom centret, stake-out för visselhöna mm. Mer östlig sammetshätta och stensparvar, ett par små flockar med svartbukig flyghöna drar förbi ner mot floden, annars är det ganska klent med fågel. Desto fler grodor vars kväkande fullkomligen dånar i den smala ravinen. Vi stretar upp på platån och går längs ravinkanten, torrt stäpplandskap och taggiga buskar. Linus hittar på en asiatisk kalanderlärka, några korttålärkor drar över, en sjungande medelhavsstenskvätta och en örnvråk på avstånd håller modet uppe.
När vi för en stund skiljs åt så stöter jag tre visselhöns som far iväg över ett krön. Linus kommer och ger sig iväg efter dem, och får till slut se dem hyfsat bra. Solen står nu högt och vi är rätt trötta på fågelfattigt travande och tar oss sålunda ner mot ibiscentret igen. En kopp kaffe med innehavaren och en pratstund med en slipsprydd herre om fågel i området ger oss lite mer kött på benen. Vi är som väntat här lite för tidigt för flera av specialarna.
Efter rasten här, då jag även utmanat ödet genom att dricka vatten från bevattningsslangen, fortsätter vi upp längs floden. Levantbulbyl droppar in, vi ser ytterligare en balkanspett samt de första streckade priniorna. En stor fågel far förbi och efter en förvirrad sekund faller poletten ner; skatgök! Uppe vid korset mot Halfeti söker vi förgäves gulstrupig stensparv. Varken denna eller nåt annat kul står att finna trots rotande vid odlingarna och i den frodiga bäckravinen. Får nöja oss med en balkansångare bland gransångarna, en örnvråk och ett par härfåglar. I eftermiddagshettan liftar vi tillbaka ner till Birecik och tar sen lite siesta på rummet.
Sena eftermiddagen och kvällen tillbringas på västsidan om Eufrat, vi avnjuter en adanakebab (nytt kebab-X) intill floden till tonerna av cettisångare och streckad prinia. Letar fågel runt i området norr om motellet och upp mot grustaget men inget kul står att finna, faktiskt rätt fågelfattigt. Ett par flockar med silkeshägrar och ett par hundra skrattmåsar sträcker norrut. Den kurdiska restaurangen Kiyi står för kvällens förtäring, goda ”mezzes” och en kall Efes i kvällssolen med fina vyer över Birecik på andra sidan. Förkylda näsor och bröllopsoväsen på gatan nedanför stör nattsömnen.
12:e april
Kommer upp och ut vid 6-tiden och ner till morgonmarknaden. Här inhandlar vi frukt och bröd för dagen och får en döner till frukost, igen. Stort intresse och entusiasm bland de lokala som vanligt när vi två blekansikten med en stor kikare kommer förbi. Dagens plan är att skåda runt byn Halfeti norr om Birecik och efter en viss väntan så kommer vi iväg dit med en minibuss.
En skranglig väg slingrar genom det torra, kuperade och delvis odlade landskapet. Ett dammbygge har gjort att Eufrat svällt till en stor sjö här och satt en del av byn (inkl. halva moskén) under vatten vilket vi ser när vägen viker av från platån och zickzackar sig ner för branterna. Det är ändå en väldigt charmig och fin by med ”gammeldags” känsla och lugnt tempo. På andra sidan ”sjön” i en klippvägg finns en koloni stubbstjärtseglare och i byn får vi fina obsar på stensparv, rostgumpsvala och levantbulbyler. Ett skränande avslöjar en skatgök i ett träd och det sjunger blåtrast och östlig sammetshätta från sluttningarna. Vi går en liten grusväg upp bland de steniga slänterna och parkerar oss med fin utsikt över byn och omgivande höjder.
Östlig klippnötväcka hängs in ganska omgående och vi ser och hör dem sen hela dagen. Det visar sig bli lite fart på rovfåglarna och en hel del stäppvråkar, flera läckra mindre skrikörnar, ett tiotal bruna glador, en ormörn och flera ängshökar sträcker förbi mot norr. Även en grann flock med biätare drar över, just ankomna? Repriser på balkanspett och örnvråk underhåller innan vi går tillbaka genom byn och den slingrande vägen upp på platån. Ett par smutsgamar visar upp sig fint och kornsparvar och medelhavsstenskvättor sjunger runt omkring. Vi bevittnar hur en kornsparv blir påkörd av en bil och förvissade om att den var död går vi fram och hittar till vår förvåning en omtöcknad men till synes hel kornsparv! Hårdhudat fä.
Uppe på den karga platån väntar ytterligare kul fågelmöten. Vi stöter ett par visselhöns där en av dem ses fint sen, till skillnad från de i wadin igår. En flock lärkor som går på en stenig åker visar sig innehålla både ett par korttålärkor, c:a 25 asiatiska kalanderlärkor och en bastant kalanderlärka, pedagogiska närstudier. Rovissträcket fortsätter till viss del, bl.a. en till ängshök, men annars är det ganska stilla här uppe. Vid 14-tiden har vi kommit in i den nybyggda ”Halfeti 2”, får oss en kebab till lunch och åker sen minibuss tillbaka till Birecik.
På eftermiddagen slappar vi lite i rummet, packar ryggsäckarna och kommer senare iväg med en buss från motellet mot staden Gaziantep. Där vidtar lite kultur, som vi kallar det för. Vid 20-tiden hoppar vi av i utkanten av denna miljonstad och ska så hitta Hotel Evin som guideboken tipsar om. Visas ombord på en rishög till minibuss som tar oss till en annan rishög till minibuss och så iväg in genom Gazianteps ”bad neighbourhoods”. Ingen kan ett pip engelska som vanligt. Efter en lång tur genom ghettona släpps vi av i centrum och lyckas efter mycken frågande och travande hitta Hotel Evin och rum till belåtenhet. Dumpar ryggsäckarna på rummet och går till ett snabbmatställe och äter en gözleme kebab till middag, kebab-X igen.
13:e april
Kostar på oss lite sovmorgon då hyrbilsfirmorna inte öppnar före 8 ändå. Sedan vidtar ett drygt fyra timmar långt snurr på jakt efter en vettig hyrbil. Herrejesus. Vi travar runt på huvudgatan, pratar stapplig tyska med en man som vill kränga på oss en bil, vänder på klacken i dörren vid åsynen av prislappen på en av de större firmorna och blir till slut haffade av några killar på gatan som visar oss till hans ”brors” firma. Efter att ha fått in en engelsktalande kille som tolk och prutat om priset så får vi en skaplig Fiat. När vi ska åka visar det sig att passagerarsidan saknar bälte, när detta till slut blir åtgärdat och vi än en gång ska dra iväg så är tanken helt tom och bilen hostar till och dör. Lugn Tomas, andas….
Vid 13-tiden susar vi så ut ur Gaziantep och känner den totala friheten med att ha hyrbil i fyra dagar, fast det tog sin lilla tid. Vi betar av milen, västerut mot Adana och stannar då och då där det ser giftigt ut. Intill en rastplats hittar vi ett par rödhuvade törnskator, en hane medelhavssten och flera östliga klippnötväckor. En stund senare blir det tvärnit igen för en intressant rova som hänger över en sluttning, ut och upp med tuben…..en ung hökörn!! Här också en mindre skrikörn som bonus.
På eftermiddagen når vi så fram till nästa skådaranhalt, borgen Topprakkale. Även om det inte är bästa tid för rovissträck nu så ska vi ändå reka inför morgondagens satsning här. Står en dryg timme och har c:a 25 mindre skrikörnar, en ormörn, en del obestämt på långt håll och en flock biätare. Pampigt bygge annars och enorm utsikt över slättlandet runt omkring. Inget boendet verkade finnas i byn Topprakkale så vi kör in till Osmaniye och finner ett billigt hotell där. Kvällens tillbringas på en restaurang med turkisk husmanskost (billigt!) och sen på ett internetkafé.
14:e april
När vi ska iväg på morgonen är det igenmulet och grått och inget vidare rovisväder. Inget vidare heller i Linus öga som totalt svullnat igen av någon mystisk infektion under natten. Inte ”tubögat” som väl är, om man nu ska se något gott med det hela. Nåväl, vi kör bort till borgen och står ett par timmar, det spricker upp någorlunda men mulnar snart igen. Någon enstaka mindre skrik drar förbi, ett par ormörnar, en ängshökhane och en riktig ljusglimt, bokstavligen talat, en hane stäpphök! En eksångare skymtas i buskagen inne i borgen, en stubbstjärtseglare susar förbi och på en plöjd åker landar ett 30-tal vita och en svart stork.
Strax före lunch verkar det spricka upp igen men vi har lessnat och rullar iväg ut mot motorvägen. ”Nu ska du se att vi ser en hel örnflock bara för att vi åker just nu” säger Linus. Vi har inte kört mer än några km innan det kommer en stor klunga med blandat örn/stork och glider norrut. Bromsar in och hoppar ut och på ett par minuter passerar minst 100 mindre skrikörnar och c:a 300 vita storkar! Sen slutar det tvärt, så beslutar oss för att fortsätta västerut mot dagens slutmål, Göksudeltat.
Den fina motorvägen tar oss snabbt förbi Adana och vidare mot Silifke. Vi stannar för lunch på en taverna längs vägen och det känns som sommar-chartersemester-Medelhavet här i värmen. Jag som f.d. charter-reseledare börjar nästan greppa efter mikrofonen av ren vana, ”..och när vi kommer till hotellet så tänk på att…”.
Vid 16-tiden når vi Tasucu, i utkanten av det stora deltaområdet, och tar in på ”skådarhotellet” Fatih. Med hjälp av Gosney`s synnerligen ouppdaterade guide och lokala tips tar vi oss runt i området, lite rek inför morgondagen. Deltat är nu uppodlat och det bästa fågelområdet är sjön Akgöl och maderna runt denna. Det blåser friskt men det finns helt klart fågel att hitta här. En adult pilgrimsfalk, purpur- och rallhägrar, en flock bronsibisar, sporrvipor m.m. ses direkt. Från tornet vid Akgöl ses rödhuvade dykänder, roständer, ett par purpurhöns, styltlöpare och skäggtärnor. Vi lägger upp strategin inför morgondagen och drar oss tillbaka till hotellet och äter middag på en restaurang intill. Här träffar vi också en fransk skådargrupp och deras ledare ger nyttiga tips om några arter.
15:e april
Strax efter gryningen vid 6-tiden möter vi fransmännen och åker med dem till en stakeout för svart frankolin. På ett industriområde med högt gräs spelar två frankoliner med sitt gälla skrik, måttligt kul, då är nästa art desto mer spektakulär. Vid den torra flodfåran intill hittar vi, efter tips av fransmännen, två smyrnakungsfiskare på en ledning. Tydligen rätt svårsedd numera här. Vi skådar oss sen runt södra delen av Akgöl, skumpiga men framkomliga vägar och har en av resans rikaste fågeldagar. Stort område och mycket kul att se.
Rödhuvade dykänder och ett par marmoränder bland de tusentals sothönsen ute på sjön, dammsnäppor, brushanar och rödspovar i kanten, ängshök och sjungande korttålärkor över maderna. En vitvingad tärna på håll, en hukande tjockfot, hundratals bronsibisar, flera ägretthägrar och en minervauggla sittande på en fiskarstuga. Står och sveper över sjön när en örn uppenbarar sig på håll, känns hot….den kränger runt…visar snart upp ovansidan fint och vi kan jubla, en ung större skrikörn! Riktigt grandios där den kretsar mot bergen, häftigt. Vi kör ner mot havet och går på sandstranden efter de ökenpipare som fransmännen sett här. Svartbenta hittas, en 50-flock småtärnor och, något överraskande, ett par unga havssulor som fiskar utanför. Det har blåst upp igen som igår och vi kör genom småbyarna upp mot Silifke. En läcker hona aftonfalk far förbi intill bilen.
Vi tar lite lunch i byn och lite siesta på rummet, det blåser ordentligt och sju rallhägrar och en ung dvärgmås kämpar hårt mot vinden över hamnbassängen utanför vårt fönster. På kvällen kör vi upp i bergen ovanför Tasucu och kikar runt lite, fransmännen (igen) har tipsat om ett ställe för dvärg- och berguv. Kör på måfå och spanar i buskmarkerna, masktörnskata visar sig vara vanligaste fågeln här och vi får fina foton på dem. Kör till uv-stället men en väsnande grävmaskin har nog stört uvarna som håller sig tysta. Ser i alla fall vår första klippnötväcka och ytterligare masktörnskator. Kväll med middag i Tasucu och imorgon går The Döner Tour vidare…
16:e april
På morgonen kör vi upp i bergen igen, nu mot den rätt kända skådarlokalen Demircili. Slingrig bergsväg, knotiga tallar och flera hundra meter djupa diken (ravinerna alltså) leder upp till den pittoreska lilla byn. Antika lämningar sticker upp bland buskagen, lite kul att ha en romersk tempelruin intill sitt grönsaksland. Vi stannar ovanför byn och letar runt i tallskogen efter morgonens främsta målart, Krüpers nötväcka. I buskmarkerna intill vägen bjuds det fina obsar av både rostsparv, masktörnskata, balkanmes samt den lokala rasen av stjärtmes.
Vi rör oss genom den glesa, steniga tallskogen, lyssnar och spanar efter de eftertraktade fäna. En grann hane halsbandsflug hittas, gök och härfågel, sjungande svarthakad sångare, ett par livliga klippnötväckor, balkanspett och balkanmesar. En underlig sång vi gott och lyssnat till visar sig komma från en mästersångare som Linus ser kort och nämnde Linus lyckas till också lokalisera ett par Krüpers nötväckor som, visserligen högljudda, bara ses kort.
Vi får sen skynda oss tillbaka till hotellet för att packa våra grejor och checka ut, äta lunch och påbörja färden mot Adana där vi ska lämna in hyrbilen. Stor och fin motorväg och obefintlig trafik så vi närmar oss Adana ganska snart. Då återstår bara att hitta busstationen (där vi stämt möte med hyrbilsfirman) i en 2-miljonersstad som ingen av oss vart i förut. Resans första ösregn bidrar till ett visst vimsande i trafiken när vi frågar oss fram efter ”otogar” som busstation heter på turkiska. Till slut hittar vi den och träffar firmans utsände, vi får vår 150 USD-deposition och han får sin bil, vi skaffar bussbiljett till Nidge och slår oss ner med en kebab.
Nästa etapp på vår resa är att färdas med buss upp i bergslandskapet mot Nidge, staden närmast det legendariska Demirkazik. Fin och bekväm buss som vanligt, vägen löper norrut mellan bergsmassiv och byar som klättrar på de skogklädda höjderna. Vegetationen blir allt mer sparsam och vi är åter uppe i tidig vår efter några dagar med försommar vid kusten. Framme i det grå och ocharmiga Nidge (1.000 m.ö.h) letar vi transport till Demirkazik vilket verkar svårt så här vid 18-tiden. Dealar och prutar med ett helt uppbåd taxichaufförer och till slut tar vi en taxi för typ 150 spänn, bara för att slippa övernatta i Nidge.
Så, en stationsvagn och en pratglad turk (han sa nåt om en flaska, men han luktade inte sprit i alla fall!) tar oss de sista 5 milen i skymningen till bergsbyn, hemvistet för alla häftiga bergsarter vi ska hänga in imorgon. Taggiga snöklädda toppar reser sig runt dalen när vi kliver av vid Safak Pansion på 1.500 meters höjd. Charmigt och rustikt, men kostsamt för vår budget skulle det visa sig. Även här ett visst prutande och gnetande om priset, väl saftigt för vår del men då får vi visserligen helpension, och det dräller ju inte av hotell här ute i vildmarken heller. Bokar traktortur upp på berget imorrn bitti. Ingen värme i vårt rum så det blir med kläder och under två filtar man försöker somna.
17:e april
Resans kanske häftigaste dag startade med väckning redan kl. 04 då vi skulle hinna skumpa upp till snögränsen där de kaspiska snöhönsen spelar i gryningen. En viss bävan inför de förmodligen isande temperaturerna där uppe får oss att klä på oss i princip allt vi har. Traktorn mullrar igång och vi tar plats på en madrass på en träskiva, monterad över axlarna bak på traktorn! Shit, bäst att hålla i sig ordentligt med ryggsäck och tub i fast grepp. Vi rullar iväg och det börjar snart skumpa och kränga upp på bergsvägarna. Det ljusnar efter hand och de storslagna bergsscenerierna framträder mer och mer. Vägen blir till ett hjulspår som slingrar iväg upp på sluttningarna och Linus och jag flinar åt varann: här sitter vi och fryser och håller på att rasa av en traktor på ett berg i Turkiet och klockan är halv fem på morgonen, allt detta för att se några hönor som ska låta där uppe nånstans. Helt normalt, väl?
Traktorn stretar vidare och vi är nu riktigt högt, c:a 2.300 m.ö.h. med snöfält runt omkring och de taggiga topparna som känns nära nu. Vid forcerandet av ännu ett snöfält så kör traktorn fast ordentligt, men vi är framme ändå som väl är. Efter att ha slitit och bökat och fått loss traktorn kan vi ta in bergslandskapet, och de kaspiska snöhönsens ödsliga visslingar som ekar runt om oss. Mäktigt! Vi gör upp en tid för hämtning nere i dalen och traktorn återvänder ner för berget. Vi tubar efter snöhönsen och ser flera par som knallar bland klipporna, då och då höjer hanen huvudet och låter höra den långa visslingen. En berglärka går en bit bort, sjungande bergsökenfink, snöfinkar och ett par vattenpiplärkor uppenbarar sig intill oss. Vi rör oss sakta runt och är rätt exalterade både av häftiga fågelmöten och av den fantastiska naturen. Några svartkronade järnsparvar far runt i ett litet snår, alpkajor och alpkråkor flyger omkring, alpjärnsparvar och så lyckan när en vacker hane stentrast sitter på en avsats.
Tar lite frukost när solen kikat över bergskammarna och man kan börja skala av sig första lagret med kläder. Fyra ringtrastar känns bekanta liksom de talrika svarta rödstjärtarna, då är ett par klippsparvar mer pulshöjande. Framåt förmiddagen tar vi oss ner mot ravinen där murkryparna ska hålla till, ytterligare alpjärnsparvar, berghöns och klippsvalor ses innan vi är uppslukade av de lodräta väggarna djupt nere i ravinen. Svår att ta sig fram på en del ställen, smalt och brant och rätt vådligt. Blicken upp på klippväggarna när man borde se var man sätter fötterna istället… Ungefär halvvägs ner i ravinen ropar Linus till, en murkrypare har flugit runt en klippa strax framför honom! Vi hittar på den och så ytterligare en, får fina obsar av de läckra och synnerligen speciella små fåglarna. När vi står där så flyger plötsligt en maffig berguv ut från en klipphylla och sätter sig helt öppet, wow!
Nöjda med denna uppvisning fortsätter vi ner och vid mynningen av ravinen sitter så nästa ”specialare” och sjunger, rödpannade gulhämplingar. Halvbra obsar av de rastlösa små finkarna där det röda har en nästan neonlysande ton. Här också sjungande blåtrast och fler klippsparvar. Vi kommer ut på vägen och går bort mot skidcentret som vi passerade imorse med traktorn. Ett par örnvråkar kretsar fint i den tilltagande värmen men blir nervösa av något och börja flaxa iväg. Orsaken är en adult kungsörn som slår mot den ena örnvråken! Svarthakad buskskvätta och isabellastenskvätta åker med av bara farten. Vi letar sen bortanför skidcentret efter finchstenskvätta men går bet på denna. Annars riktas spanet mot en av dagens stora (bokstavligen) målarter, lammgam. Outtröttligt svepande över bergskammar och massiv ger ingen gam dock. Vi hämtas vid 15-tiden av pensionatsägaren och rätt möra efter en otrolig dag i fält sjunker vi ner på terrassen med en kopp kaffe. Vi har dock inte gett upp gamen än och med fin utsikt över Aladagbergen (3.700 m.ö.h) sitter vi ett bra tag och spanar från terrassen på eftermiddagen. Till slut får jag, otroligt nog, in en stor fågel på extremt långt håll som glider och kränger sakta längs bergen. Den vänder upp några gånger och trots avståndet (8-9 km) är det ingen tvekan om arttillhörigheten, det är en lammgam!
Mycket belåtna med dagen slappar vi på pensionatet sen på kvällen. Middag, skrivande av obsbok, vi kan t.o.m. kolla vår email då The World Wide Web har nått även denna avkrok.
18:e april
Tar lite sovmorgon till kl. 6:30 då vi stiger upp och äter frukost. Siktar på en morgoninsats vid Emli Valley med förhoppning om fint gamväder, det var över denna dal som gamen höll sig igår. Vi får skjuts över de steniga högslätterna bort till dalen och går sen på grusvägen upp bland klippbranterna. Grönt och frodigt i botten av dalen, attraherar klippsparvar och rödpannade gulhämplingar medans berghöns och klippnötväckor hörs från branterna intill. Grått och ruggigt väder, inget vidare för rovisar. Dock sveper en kungsörn förbi och landar på boet på en klipphylla ovanför oss, snart ansluter den andra fågeln också! Annars är det en ganska händelsefattig morgon så vi börjar knalla tillbaka mot byn igen, överraskas av regn och söker skydd under en klippavsats.
Väl tillbaka på lodgen så packar vi ryggsäckarna, äter lite lunch, ser en balkanspett och kommer sen ombord på en fullknökad buss med destination Nidge. Tack för denna gång Demirkazik! Tar oss en timme att via x antal småbyar komma in till Nidge, ser isabellor och asiatiska kalander längs vägen. När vi kliver av vid busstationen sen så är det direkt ombord på en stor buss som går förbi Sultanträsken, vårt nästa mål. Så The Döner Tour går vidare i ett huj, och efter en timmes bergslandskap och thédrickande på bussen så kliver vi av och liftar sista biten till byn Ovalifcik i utkanten av våtmarksområdet. Knallar i regnet mellan bönder och storkbon genom byn bort till Sultan Pansion där vi tar in. Även här ska det förstås plockas så mycket pengar det går från oss turister så det blir ett visst prutande innan vi nöjer oss.
Blåsigt och ruggigt väder på sena eftermiddagen så vi håller oss vid pensionatet och lägger upp planen för imorgon. Träffar ett par holländare som ska åka med på en tur imorgon för 150 euro, vi satsar på apostlahästarna och de närmaste våtmarkerna. Middag med en kall Efes på kvällen.
19:e april
Upp och frukost vid 7-tiden, här blir vi haffade av en man som verkar vara ”second-in-command” när ägaren är borta med holländarna på utflykten. Han är mer frikostig med priserna och vi lyckas pruta ner en kortare utflykt till ett bra pris och drar iväg. Skumpar iväg med bil över betesmarkerna bland betande kreatur och spelflygande dvärglärkor. Till fots sista biten ner mot vasshavet med insprängda laguner där vi ska stakas runt med båt. Kan förstås inte gå så länge innan kul fågel ses här och där, man skulle säkerligen se mycket även utan båt i det här området. Flockar av bronsibisar och natthägrar flaxar förbi, snygga vitvingade tärnor, sjungande kalanderlärka, glidande vadarsvalor, kraxande trastsångare och en ängshökhane.
Framme vid en liten kanal hejdas vi av ett nytt fågelmöte, kaveldunsångare, som visar sig vara vanlig i vassområdena. Inhängd! Och här, precis innan vi ska gå i båten, drar en fågel förbi som orsakar stor glädjeyttring. Helt överraskande hörs ett strävt ”srrriip” från en ärla som flyger över, tubar in den….en hane citronärla!! Att vi sen skulle se oss mätta på dem under dagen kunde vi ju inte veta då.
En kille stakar ut den enkla plåtekan med en lång pinne, vi sitter längs fram och ser vassridåerna längs kanalen glida förbi. Skäggmesar och vattenrall hörs där inne, kaveldunsångare hoppar fram och visar sig fint och en purpurhäger flaxar iväg. Snart kommer vi ut och kan gå i land på fast mark ute bland lagunerna, mitt i fågelområdet. Årtor och stjärtänder, rödhuvade dykänder och skedstorkar och ett par ägretthägrar flyger runt. Plötsligt stöter vi ännu en citronärla och snart hittar vi fler på marken som ses fint, bara hanar. Eufori! Groteskt läcker fågel och så sex-sju stycken också, helt oväntat. Fem vadarsvalor står en bit bort, svarttärna blir ny resart liksom de fem kohägrar som vilar på några tuvor. En slank kärrhök kommer svepande bland de talrika brunhökarna, kan studeras i tuben och visar sig vara en 2k stäpphök!
Avnjuter fler av de läckra vitvingade tärnorna, hör en sjungande vassångare och tubar in en örnvråk innan vi stakas tillbaka till land och går sakta tillbaka mot Sultan Pansion. Mäkta nöjda med suveränt bra skådning, och till det pris som vi till slut fick också. Vi äter lite lunch innan vi packar oss ut och kommer iväg med en buss mot Kayseri, miljonstaden mitt i Anatolien och den sista anhalten på The Döner Tour.
Kayseri visar sig riktigt trevligt och gemytligt i vårsolen. Söder om stan och liksom vakande över den reser sig en nästan 4.000 meter hög snöklädd vulkan, smärtsamt vacker mot den blå himlen. Hittar ett enkelt rum där vi dumpar ryggsäckarna innan vi går och äter lunch nr. 2. På eftermiddagen sitter vi på ett internetcafé och jag bokar min nattbussbiljett till Istanbul. Kvällen är ju den sista på The Döner Tour så vi lyxar till det med besök på ett hamam (liksom första kvällen i Istanbul) och god middag på restaurang där ytterligare en kebabvariant, iskender, avnjutes.
Så, vid 22-tiden skiljs vi åt, säger tack för den här gången och jag hoppar på bussen mot Istanbul. Linus sover ut i Kayseri innan hans äventyr fortsätter mot Kappadokkien och de underjordiska byarna. Imorrn kväll sitter jag själv på flyget mot Kairo, Egypten, Afrika…
Artlista
Då detta inte var någon seriös ”clean-up”-typ av skådarresa så har vi inte bemödat oss med någon totalt utförlig artlista. Nedan räknas samtliga observerade arter upp och de intressantare arterna kommenteras. För de vanligare Medelhavsarterna har vi nöjt oss med att skriva t.ex. ”flera obsar” eller ”rätt vanlig”.
Runt 215 arter är vi klart nöjda med på den här turen!
Grågås
Rostand några par Akgöl
Bläsand
Snatterand
Kricka
Gräsand
Stjärtand
Årta
Skedand
Marmorand 2 ex Akgöl
Rödhuvad dykand rätt vanlig Akgöl och Sultanträsket
Brunand
Kaspisk snöhöna 3 par + spelande Demirkazik
Berghöna rätt vanlig runt Demirkazik
Visselhöna 3 ex wadin, Birecik och 2 ex platån, Halfeti
Svart frankolin flera spelande ex runt Tasucu och Akgöl
Smådopping
Skäggdopping
Medelhavslira vanlig i Bosporen, Istanbul
Havssula 2 yngre ex fiskande i havet utanför Akgöl
Storskarv
Toppskarv flera ex Bosporen, Istanbul
Dvärgskarv rätt vanlig Birecik + enstaka obsar
Natthäger Birecik, Akgöl och Sultanträsket
Kohäger 5 ex Sultanträsket
Rallhäger
Silkeshäger
Ägretthäger enstaka Akgöl och Sultanträsket, totalt runt 10 ex
Gråhäger
Purpurhäger enstaka Akgöl och Sultanträsket, totalt runt 10 ex
Svart stork flera obsar
Vit stork rätt vanlig, bl.a. 300 ex mot N Topprakkale
Bronsibis vanlig Akgöl och Sultanträsket
Eremitibis lättsedd runt Birecik, c:a 25 ex
Skedstork flera obsar
Större flamingo Akgöl
Brun glada som mest 65 ex Birecik
Lammgam 1 ex Demirkazik
Smutsgam 2 ex Halfeti
Ormörn flera obsar, totalt 8-10 ex
Brun kärrhök
Stäpphök 1 hane mot N Topprakkale och 1 2k Sultanträsket
Ängshök flera obsar, totalt 7-8 ex
Sparvhök
Ormvråk
Örnvråk flera obsar, totalt 10-12 ex
Mindre skrikörn sträck vid Halfeti och Topprakkale (125 ex), i övrigt enstaka obsar
Större skrikörn 1 subadult ex Akgöl
Kungsörn 1 par vid bo Demirkazik
Hökörn 1 subadult väster om Gaziantep
Fiskgjuse
Tornfalk
Aftonfalk 1 hona Akgöl
Stenfalk
Lärkfalk
Pilgrimsfalk
Vattenrall
Rörhöna
Purpurhöna 2 ex Akgöl
Sothöna
Trana
Styltlöpare Akgöl och Sultanträsket
Skärfläcka
Tjockfot 1 ex Akgöl
Rödvingad vadarsvala 5 ex Sultanträsket
Mindre strandpipare
Svartbent strandpipare Akgöl m.m.
Kustpipare
Sporrvipa Akgöl
Tofsvipa
Småsnäppa bl.a. 100 ex Akgöl
Mosnäppa
Brushane
Enkelbeckasin
Rödspov
Svartsnäppa
Rödbena
Dammsnäppa 30 ex Akgöl
Gluttsnäppa
Skogssnäppa
Grönbena
Drillsnäppa
Roskarl
Svarthuvad mås Bosporen, Istanbul
Dvärgmås
Skrattmås
Långnäbbad mås Akgöl
Silltrut
Medelhavstrut
Kentsk tärna
Fisktärna
Småtärna
Skäggtärna Akgöl och Sultanträsket
Svarttärna
Vitvingad tärna Akgöl och Sultanträsket
Svartbukig flyghöna två flockar Birecik, c:a 20 ex
Tamduva
Ringduva
Turkduva
Palmduva vanlig i tätorter
Skatgök 1 ex vardera Birecik och Halfeti
Gök
Blek dvärguv 2 ex på caféet, Birecik
Berguv 1 ex i ravinen, Demirkazik
Tornseglare
Alpseglare rätt vanlig
Stubbstjärtseglare kolonier i Birecik och Halfeti, 1 ex Topprakkale
Smyrnakungsfiskare 2 ex mellan Tasucu och Akgöl
Kungsfiskare Sultanträsket
Gråfiskare 1 ex Birecik
Biätare flera sträckflockar
Härfågel hyfsat vanlig
Balkanspett flera obsar
Mindre hackspett
Kalanderlärka sjungande vid bl.a. Halfeti (platån) och Sultanträsket
Asiatisk kalanderlärka flera obsar på högslätterna, flockar vid Halfeti och Demirkazik
Korttålärka flera obsar
Dvärglärka vanlig vid Sultanträsket
Tofslärka
Berglärka på flera platser runt Demirkazik
Backsvala
Klippsvala bl.a. Demirkazik
Ladusvala
Rostgumpsvala rätt vanlig
Hussvala
Trädpiplärka
Rödstrupig piplärka bl.a. vid Akgöl och Sultanträsket
Vattenpiplärka 2 ex Demirkazik
Gulärla
Citronärla 6-7 hanar Sultanträsket
Sädesärla
Levantbulbyl rätt vanlig
Gärdsmyg
Svartkronad järnsparv 3-5 ex Demirkazik
Alpjärnsparv 8-10 ex Demirkazik
Blåhake
Svart rödstjärt
Rödstjärt
Buskskvätta
Svarthakad buskskvätta flera obsar
Isabellastenskvätta rätt vanlig på högslätterna, t.ex. vid Demirkazik och Sultanträsket
Stenskvätta
Medelhavsstenskvätta rätt vanlig
Stentrast 2 par Demirkazik
Blåtrast rätt vanlig i lämplig biotop, t.ex. Halfeti och runt Demirkazik
Ringtrast Demirkazik
Koltrast
Cettisångare flera obsar
Streckad prinia bl.a. vid Birecik och Akgöl
Vassångare 1 sj Sultanträsket
Kaveldunsångare rätt vanlig Sultanträsket
Sävsångare
Trastsångare flera sj Sultanträsket
Eksångare flera obsar
Östlig sammetshätta rätt vanlig runt Birecik och Halfeti
Svarthakad sångare 2 sj Demircili
Mästersångare 1 sj Demircili
Ärtsångare
Törnsångare
Svarthätta
Balkansångare 1 ex norr om Birecik
Gransångare
Lövsångare
Kungsfågel
Halsbandsflugsnappare 1 hane Demircili
Svartvit flugsnappare
Skäggmes
Stjärtmes
Balkanmes flera ex Demircili
Svartmes
Blåmes
Talgoxe
Krüpers nötväcka flera ex Demircili
Östlig klippnötväcka rätt vanlig runt Halfeti, även sedd väster om Gaziantep
Klippnötväcka norr om Tasucu, Demircili och Demirkazik
Murkrypare 2 ex ravinen, Demirkazik
Sommargylling 1 ex Birecik
Rödhuvad törnskata flera obsar
Masktörnskata 10-12 ex på två stopp N Tasucu och 4-5 ex Demircili
Nötskrika
Skata
Alpkaja Demirkazik
Alpkråka Demirkazik
Kaja
Råka
Kråka
Korp
Stare
Gråsparv
Spansk sparv flera obsar
Pilfink
Stensparv rätt vanlig i lämpliga biotoper
Snöfink flera obsar runt Demirkazik
Bofink
Rödpannad gulhämpling på flera håll runt Demirkazik
Gulhämpling rätt vanlig
Grönfink
Steglits
Hämpling
Bergsökenfink flera ex, bl.a. sj, Demirkazik
Stenknäck
Klippsparv på flera håll runt Demirkazik
Ortolansparv
Rostsparv 5-6 ex Demircili
Sävsparv
Kornsparv vanlig