 |
|
se bildgalleriet Libanon maj 2006
outforskat skådarland med en spännande historia
OBS! Detta är skrivet i skrivet i juni 2006 och då hade aggressionerna från Israel inte börjat än. Så läs nu detta med åtanke att jag upplevde det Libanon som existerade före kriget i juli-augusti 2006.
I maj 2006 så fick jag möjlighet att besöka ett land som jag varit särskilt fascinerad av de senaste åren. Mellanöstern har verkligen bitit sig fast hos mig, både skådningen, kulturen och historien. Så under säsongerna som guide i Egypten så har jag försökt uppleva och lära så mycket som möjligt av denna region, som ständigt är ”på tapeten”.
Libanon är förstås förknippat av oss svenskar med inbördeskrig och konflikten med Israel. Men kriget är slut sen över 15 år tillbaka och av Israelkonflikten så märker man inte mycket förutom längs i söder. Beirut återuppbyggs i snabb takt och nu kan man strosa i eleganta shoppingområden och sitta på restauranger och caféer som lika gärna skulle kunna ha varit i Aten eller Barcelona. Dock står hus kvar här och där för att påminna om kriget; kulhål i hundratal och gapande granathål i väggarna, förvridna armeringsjärn och halvt raserade på vissa håll.
Idag har landet återhämtat sig gott från krigsåren, folk verkar (till synes) leva i harmoni med varandra och förra våren så blev man av med de syriska ockupationstrupperna. Turismnäringen har så smått kommit igång, men det är ännu inget att tala om. Jag såg några grupper och arrangemang, och vid sevärdheterna så finns bra information, guider mm.
Landet Libanon
Här vid mötet mellan Medelhavet och Arabien ligger ett litet, tättbefolkat land. Bara c:a 21 mil i nord-sydlig och 7-8 mil i öst-västlig riktning och med hela 3.5 miljoner människor. Det är en väldigt blandad kompott av religioner (muslimer och kristna och sekter där inom), trosinriktningar och folkgrupper och man kan höra folk som blandar engelska, franska och arabiska i samma mening! I en by kan det bo armenier som blivit kvar från någon deportation, i nästa druzer (lokal inriktning av islam) och i en annan grekisk-ortodoxa.
På kustslätten närmast Medelhavet så har dagens städer och hamnar växt upp ur ruinerna av antikens berömda handelsplatser och bosättningar. Landets långa historia innefattar både egyptiska faraoner, kungar från Babylon, Alexander den Store, romarriket och korsriddare. Tempel och befästningar från dessa tider, t.ex. Baalbek och Byblos, är idag berömda sevärdheter och ett måste för den historieintresserade!
Innanför kustslätten reser sig Libanesiska bergen upp till 3000 m.ö.h. Här finns spillror kvar av de en gång vidsträckta cederskogarna (ett träd figurerar på landets flagga) som höggs ner och blev skepp åt antikens alla armador. Det sägs att bl.a. kung Salomo byggde templet i Jerusalem med cederstammar. Väl över denna bergskedja så kommer man ner i Bekaadalen, landets kornbod. Här odlas allt från vindruvor till sädesslag och grönsaker, dessvärre väldigt intensivt, så naturlig vegetation och våtmarker har trängts undan till några få platser.
Bekaadalen slutar abrupt i öster där anti-Libanonbergen reser sig och där går också gränsen mot Syrien. Att köra tvärs över landet, från Beirut vid kusten till syriska gränsen tar bara någon timme, så det känns väldigt litet.
Libanon är ett jämförelsevis rikt land och levnadsstandarden är betydligt högre än andra Mellanösternländer, nästan europeisk. I Beirut rör man sig bland dyra butiker, fina kvarter och längs strandavenyn som i vilken sydeuropeisk storstad som helst. Bilarna är fina, folk är välklädda och ser mer ut som greker än araber. Beirut var känt som ”Paris of the Orient” före kriget och drog till sig de rika och berömda och stadens nattliv var legendariskt. Något av detta håller på att återskapas, och det märks att utseende och en dyr bil är viktigt att skylta med. Libaneserna är väldigt gästfria, hjälpsamma, trevliga och välkomnande mot besökare.
Resedagbok
Fredag 12:e maj
Vid 18-tiden avgick Egypt Air´s flight MS 711 från Kairo till Beirut. Ombord var en mix av hemvändande libaneser, egyptiska affärsmän, ryska ”gästarbetare” i små kläder, några turister och så jag, förväntansfull som vanligt på resande fot. Efter en dryg timme, samtidigt som solen sänkte sig i Medelhavet utanför, så landade vi på Beiruts flygplats vid havet strax söder om staden. I tullen (där svenskar får köpa visum direkt) så var officeren på sitt soligaste humör och gav mitt ett gratis enmånadsvisum! Mitt första intryck, när jag kommit ut ur hallen, var att jag hamnat i ett Medelhavsland istället för ett Mellanösternland, fina bilar och grönt överallt!
Jag blev mött av Nabil och Jaqueline från SPNL (Society for the Protection of Nature in Lebanon) som skulle stå till hands och visa runt lite. Hade kontaktat dem via mailinglistan Middle East Bird Net och deras hjälp visade sig vara ovärdelig och de var med och organiserade hela min resa. Vi åkte genom Beirut in till hotell Mayflower, centralt beläget nära shoppingstråket Hamra, här bodde jag de första fyra nätterna. Fint litet hotell där jag fick ett nedprutat pris till 33 USD tack vare Jaqueline. Bokade in mig på en utflykt till de romerska tempelruinerna i Baalbek, landets kanske största attraktion och något jag sett fram emot länge.
Gick en sväng i kvarteret och tog lite kvällskäk. Ljummet och skönt i luften, och som sagt känslan mer av att vara i Grekland eller Turkiet istället för ett arabiskt land. Underbar omväxling från Egypten…
Lördag 13:e maj
Blev upphämtad på morgonen av en man i en skinande Volvo S60 som tog mig till resebyrån. En sån bil är värd typ halva Kairos taxibilar… Genom staden med en hetsig och smått aggressiv trafik, där nya lägenhetskomplex och kontor står grannar med sönderskjutna höghus och öde tomter. Vi blir en mixad grupp västerlänningar i en buss som lämnar Beirut och far österut. Den kunnige guiden berättar på engelska och franska om kriget, det vi ser från bussen och om hur bara en fjärdedel av libaneserna faktiskt bor i landet nu, resten är spridda över världen.
Bussen tuggar sig genom den täta trafiken ut ur förorterna och upp över Libanonbergen med fin utsikt över Beirut och Medelhavet. Cederskogarna, som tidigare täckte hela bergsområden, kan anas borta i fjärran men annars var det steniga sluttningar och ängar som kantade vägen. Snart kommer vi ner i Bekaadalen och staden Chtoura där övergivna butiker och hus står kvar sedan syriska armén (butikernas enda kunder) tågade ut förra våren. Bekaa är väldigt frodigt och grönt, som Skåneslätten fast mer långsmalt. En bit norrut, vid byn med samma namn, ligger tempelområdet Baalbek från romarrikets storhetstid 100-200 e.Kr.
Har man intresse för antikens storheter och tycker ”Gladiator” är en häftig film, så blir man totalt hänförd av Baalbek. Brutalt maffiga tempelruiner, väldigt intakta på sina håll, och helt enkelt en grym upplevelse. Inskriptioner på latin där man kan ana ord som ”caesare” och pelarrader och kolonner av granit som reser sig 20 meter över skallen på en. Med guidens hjälp fick man en häftig inblick i gudadyrkan i det mäktiga romerska imperiet.
Fågelmässigt var denna den första dagen i landet något av en besvikelse. Tät bebyggelse på många håll och till synes fågelfattigt, man skymtade någon medelhavsstenskvätta, kornsparv och brun kärrhök längs vägen. Stensparvar satt i ruinerna vid Baalbek.
Vi besökte också ruinerna av en gammal handelsplats vid Aanjar. Byggd av ummayad-dynastin på 600-talet och förstörd av den rivaliserande khalifen i Damaskus strax därefter, det var bara husgrunder och pelarrester kvar. Här fanns ett par masktörnskator och så skymtades några troliga levantsiskor.
Efter en kanonbra dag så styrde bussen tillbaka mot Beirut på sena eftermiddagen. Jag som först tänkt hyra bil och köra uppåt Baalbek blev snart avrådd p.g.a den hetsiga trafiken och de korta avstånden där en bussutflykt gör sig bättre. Detta visade sig vara helt rätt. På kvällen träffade jag Nabil och Jaqueline igen och vi åt middag tillsammans, stora smakupplevelser då det libanesiska köket är en stor anledning till varför jag åkt hit!
Söndag 14:e maj
Idag skulle jag upp och vandra i Choufbergen med en motionsklubb som Nabil kände. Både fina bergsscenerier och lite spännande arter kunde förväntas där uppe. Vi träffades i stadens utkanter på en parkering runt vilken det fanns både levantbulbyl, masktörnskata och streckad prinia. Så via lite typisk libanesisk frukost (pitabröd med smält ost och timjan) så körde vi iväg upp mot reservatet i bergen öster om Beirut. Här fanns de stolta cederskogarna, om än återplanterade, så man kunde få en känsla för hur det sett ut en gång. Det var lite knepigt att få ut den bästa fågelupplevelsen med en flock tjattrande stadsbor, som körde bl.a. Porsche och fina ”cityjeepar”, men efter hand så ramlade arterna in. Stigen tog oss från cederskogarna genom buskmarker och upp på steniga krön med snöfläckar på knappt 2000 m.ö.h.
I skogsmarkerna såg genljöd det av bekanta läten. Sjungande gärdsmygar, bofinkar, svartmesar och svarthättor dominerade men också trädlärkor och ett par klippsparvar sågs. I buskarna mycket törn- och ärtsångare samt par av både rödhuvade- och masktörnskator. En ormörn snurrade upp liksom en ormvråk men annars var luftrummet förvånansvärt tomt. På högre nivåer stötte jag på flera medelhavsstenskvättor och stensparvar och längst upp på krönet sjungande fältpiplärka och berglärka samt en klippnötväcka på lite håll.
Uppe på toppen så satt vi ett tag och såg ner på andra sidan över Bekaadalen och längst i söder kunde de snötoppade bergen vid israeliska gränsen skymtas. Det drog kallt och medhavda tjocktröjor kom väl till användning. Senare så vände vi neråt igen och genom blomsterängar och små cederbestånd tog vi oss tillbaka till bilarna. Nu väntade en av resans gastronomiska höjdare, nämligen en överdådig måltid i en av de små bergsbyarna.
Vi anlände till ett långbord dukat på en taverna med blommande träd och porlande vattendrag intill, och snart började alla ”mezze”-rätterna serveras. En enorm måltid som tog flera timmar, där det libanesiska köket kom till sin fulla rätt och rikligt med arrak (som ouzo i Grekland) förstås… Mätt för ett par dygn framöver så fick jag skjuts hela vägen tillbaka till hotellet efter en riktigt trevlig dag.
På kvällen blev jag medbjuden på en liten tur genom Beiruts kvällsliv. Barer och caféer var fullsatta med folk, det var hög standard på ställena och kändes som i någon europeisk storstad. Det satsas hårt på att få tillbaka den glammiga atmosfär som rådde här före krigsutbrottet 1975. Hur som helst så fick jag en bra kväll i ”Beirut by night”.
Måndag 15:e maj
Även denna dag var vikt åt landets historiska/arkeologiska skatter. För alla oss som läst och lärt mycket om det faraonska Egypten så är Byblos en spännande plats. En bosättning/ handelsplats här på kusten där cederträ skeppades iväg till faraonerna som behövde det till byggen, statyer och sina ”solbåtar”. I gengäld så fick de dyrbara gåvor och allianser med det mäktiga Egypten. Byblos är en av världens äldsta kontinuerligt bebodda platser med en historia på över 6000 år.
Jag fick skjuts med Jaqueline och vi färdades norrut ur Beirut och ned på den gamla kustvägen som löper längs havet. Vackra scenerier här, men återigen ganska fågeltomt. Vi körde först upp till den gamla byn Batroun som hyser charmiga medeltida kvarter och gränder, totalt turistfritt. Nere vid havet finns en fenicisk mur som daterar till c:a 500 f.Kr. Efter lunch på ett lokalt litet ställe så blev jag avsläppt inne i byn Byblos (Jbeil på arabiska numera) och gick in i det arkeologiska området.
Här finns en korsriddarborg som är byggd på grunderna av ett romerskt tempel. Runt detta finns ett ruinfält med stenmurar, tempelruiner och befästningar som går hela vägen tillbaka till c:a 2500 f.Kr. En häftig upplevelse om man fascineras av den gamla tiden, härifrån kommer t.ex. urtypen av det alfabete vi använder idag.
På kvällen tog jag lite middag på den klassiska Pepe´s Fishing Club nere i hamnen. Här åt och drack gräddan av kändisarna på 50-60-talen och man ser foton av gamle Pepe själv med bl.a. Marlon Brando och Anita Ekberg. Solnedgången, den charmiga lilla hamnen, Medelhavet och de antika ruinerna intill skapade en magisk atmosfär som höll mig kvar länge. Efter den sista ”mezzen” tog en taxi mig tillbaka till Beirut och man kunde summera ytterligare en bra dag i Libanon.
Tisdag 16:e maj
Nu hade ju den historiska/kulturella kvoten av resans fyllts upp med råge, dags så för skådandet! Jag checkade ut från hotellet på morgonen och blev hämtad av Assad Serhal, landets BirdLife-representant. Vi skulle ut och kolla på ett nytt IBA (Important Bird Area) som består av en våtmark med omgivande land vid byn Kfar Zabad. Det ligger i östra Bekaadalen och ett stenkast från den syriska gränsen, så det tog en dryg timme att köra dit. Under tiden så berättade Assad mycket om vad man gör i landet för att skydda fågellivet och hur situationen ser ut.
Väl framme vid det nya reservatet så gick vi en tur i utkanten av våtmarken. Det ligger precis vid foten av anti-Libanonbergen och är omgivet av jordbruksmark, en liten å med vassbälten och lite svämområden. Ett litet besökscenter byggs just nu och området ska restaureras. Även om det nu inte var så rikt på fågel så är det häftiga obsar som bjuds en svensk skådare. De många sjungande trastsångarna är det första som märks, sen flaxar det iväg dvärg-rördrommar och ett par örnvråkar kretsar ovanför. Både vit och svart stork uppenbarar sig i luftrummet också tillsammans med sjungande kalanderlärkor. I vassen intill oss dyker även kaveldunsångare fram, häftigt!
Medan Assad instruerar byggarna hur de ska fortskrida med arbetet så går jag iväg på en grusväg mellan fälten. En vaktel spelar lite kort och mer trastsångare kraxar från vassruggarna intill. Två brokiga små fåglar kommer flygande över ett fält, och det tar ett tag innan polletten faller ner; rosenstarar! Wow, oväntat. Här hittar jag också en eftersökt art, nämligen blek stensparv, där tre ex visar upp sig fint intill vägen på en åker. VP-X!
Tillbaka vid parkeringen hörs en obekant sång från buskmarken intill. En grann hane svarthuvad sparv sitter där ute, läckert. Här också sjungande cettisångare och en ormörn. När jag sen sitter vid bilen och tar lite fika så händer det. En liten duva kommer i ilsnabb flykt mot mig och sveper förbi på rätt nära håll. Den här ”parakit-känslan” som jag ofta får av en långstjärtsduva i Egypten har redan avslöjat fågeln, och nu syns också de rostfärgade vingundersidorna och det svarta ansiktet som visar att det är en hane. Den drar förbi in mot byn och försvinner. Jag får tag i Assad och Nabil som kommit hit, och de båda menar att det borde vara det första fyndet i Libanon av långsjärtsduva! Det var ju tungt!
Rätt nöjd med insatserna här så får jag skjuts av Nabil bort till byn Aana en bit söderut i Bekaadalen. Här ska jag bo hos engelsk-franska skådarparet Rich och Veronique som håller i Aamiq-projektet, ett annat IBA och landets bäst täckta fågellokal. I deras hus så finns logimöjligheter, kök och ett stort kontor/bibliotek, så man har att göra även på kvällstid. Rich tar med mig på en sväng söderut i Bekaadalen på eftermiddagen med sikte på fler tunga arter. Den första av dessa visar upp sig på en ledning efter en kort stund, två levantsiskor! Senare skulle vi se mycket mer av dessa. Vi kör på småvägar ner till Litani-floden och följer denna norrut genom det torra jordbrukslandskapet.
Kornsparv och svarthuvad dito var något av karaktärsarter, vi såg också flera medelhavs- och isabellastenskvättor. På ett känt ställe så hade vi två orientsångare som sjöng och flög runt, häftigt. Vid ett stenigt parti längs vägen så satt bleka stensparvar och lät höra sin korta surrande sång, något som etsat sig fast efter dagarna här, de visade sig vara vanliga. En rallhäger drog norrut längs floden, annars dåligt med större fåglar som till stora delar skjutits av/skrämts bort.
På kvällen satt vi på en höjd intill Aamiq och såg ut över våtmarken. Området ser giftigt ut och fåglarna är på väg tillbaka sedan det blev reservat av det hela. Fälten och ängarna runt om lär hysa ett och annat under sträcktiderna, och även under vintern finns här mycket att se. Nu satt en bunt natthägrar i träden ute i våtmarken, dvärgrördrommar och smådoppingar skymtades där ute och vita storkar gick och petade på fältet intill. Örnvråk också här samt rostgumpsvalor och en rödhuvad törnskata.
När mörkret föll återvände vi till huset och jag bjöds på middag med tillhörande artsnack och kryssarberättelser. Vilken dag! Inte ofta man drar in ett förstafynd för ett land, ett land som ändå har runt 370 arter på listan. Somnade gott den kvällen med de nya fågelmötena på näthinnan.
Onsdag 17:e maj
Tidigt upp och iväg med Rich ner till Aamiq. Bekaadalen ligger på c:a 900 meters höjd så det är kyliga morgnar även nu i maj, solen har precis segat sig över bergen i öster. Helt stilla och lätt disigt över fälten, en fantastisk morgon. Det känns nästan som en hemma-våtmark och inte som man är i Främre Orienten.
Trast-, kaveldun- och två vassångare står för en tät ljudmatta från vassen och på fälten knirpar kornsparvar och svarthuvade sparvar. På samma ställe som Rich hade två ex igår så lyckas vi idag stöta en dubbelbeckasin. En årta flyger en sväng över vassen och en turturduva drar förbi.
Efter att ha sparkat runt vid våtmarken ett tag så kör vi en bit norrut. Här vid en grund damm så fanns en sporrvipa och över fälten runt om oss flera kalanderlärkor och en flock spanska sparvar. Helt otippat kommer sju rosenstarar och slår till i ett träd, är det deras år i år kanske? Tydligen bara ett fåtal obsar av arten de senaste 25 åren i landet. När vi vänder oss om kommer en falk och sveper förbi helt nära, och hjärnans ”arta-flygande-falk”-maskineri surrar igång. Mörk, långa vingar och stjärt, ljus kropp med mörk längsstreckning, det är ju en eleonorafalk! Tydligen en fåtalig men årlig sträckgäst här.
På förmiddagen sen så gick jag en stig på bergssluttningen från Aamiq-våtmarken de c:a tre kilometrarna tillbaka till Aana. En spännande terräng med taggiga buskmarker, stenblock och fårbetade gräsytor. Blek stensparv var riktigt vanlig, minst tio sjungande samt kringflygande fåglar sågs. Många rödhuvade samt några masktörnskator, ett par mästersångare, flera klippnötväckor samt par av medelhavsstenskvättor sågs längs stigen. Väl tillbaka i Aana så kom en liten stöt av rovfåglar på sträck, som tyvärr gick för högt för att bestämmas med handjagaren. Enklare då med de 20 svarta storkarna som seglade förbi.
Efter lite siesta på lunchen så åkte jag ner med Rich till Kfariya som är en vingård med många höga cypresser och små dungar. Här närstuderade vi ett tiotal levantsiskor som sjöng och flög omkring. Så fick man se den arten ordentligt… Vi körde sen upp i Choufbergen och kom nästan till den plats där jag vände med vandringsgruppen tidigare. Här uppe i kylan ovan trädgränsen så hittade vi märkligt nog ett par törnskator som grannar till stensparvar och stenskvättor! Två berghöns löpte över vägen när vi körde nedför berget igen.
Middag och en libanesisk pilsner avrundade ytterligare en häftig skådardag, och imorgon var det dags att dra tillbaka till Beirut och flyga ”hem” till Egypten igen.
Torsdag 18:e maj
På morgonen fick jag skjuts av Rich till Chtoura varifrån bussarna går till Beirut. Inskyfflad längst bak i en minibuss med några Beirutbor, två soldater och en M16 automatkarbin så drog vi iväg i den täta trafiken. Väl tillbaka i Beirut (börjar känna igen mig nu) så fick jag åka taxi sista biten till hotellet. Åkte till Mayflower igen och dumpade väskan där för att sen gå ut och kolla in stan det sista innan återfärden. Så jag travade runt i Beirut, ner på strandavenyn, upp genom kvarteren och upplevde i största allmänhet. Fotade sönderskjutna hus, kollade på galna badare i bränningarna, åt en smörgås på ett fik och pratade med ett par studenter på campus på American University. Köpte lite souvenirer och den obligatoriska lilla tyg-flaggan till ryggsäcken förstås.
På kvällen tog jag en taxi ut till flygplatsen och brände de sista Lebanese Lira på resans dyraste kaffe i väntan på flyget. Kunde summera ett land som svarat upp på förväntningarna och mer där till, och överraskat på flera sätt. Baalbek-templen var en av de absoluta höjdarna liksom skådardagarna med Rich, grymt häftiga arter i ett outforskat land. Landets kök är i princip värt resan hit bara det, otroligt gott och verkligen att rekommendera.
Jag hoppas verkligen kunna åka tillbaka hit snart igen, kanske under någon höst för att uppleva det massiva rovfågelsträcket. Någon som vill med?
Artlista
Kricka 1 par Aamiq 16/5
Årta 1 hane Aamiq 17/5
Gräsand 5 ex Aamiq 17/5
Smådopping vanlig Aamiq 16-17/5
Dvärgrördrom 4-5 ex Kfar Zabad och flera ex Aamiq 16-17/5
Silkeshäger 1 ex Aamiq 16/5
Rallhäger 1 ex mot N Litanifloden 16/5
Natthäger 25 ex Aamiq 16-17/5
Gråhäger 1 ex Aamiq 16/5
Svart stork 1-2 ex Kfar Zabad 16/5 och 20 ex mot N Aana 17/5
Vit stork 4-5 ex Kfar Zabad och 8 ex Aamiq 16/5
Ormörn 1 ex Choufbergen 14/5 och 1 ex Bekaadalen 16/5
Brun kärrhök 1 ex Bekaadalen 13/5 och 1 par runt Aamiq 16-17/5
Ormvråk 1 ex Choufbergen 14/5
Örnvråk flera ex i Bekaadalen runt Kfar Zabad och Aamiq 16-17/5
Eleonorafalk 1 ex (troligen subadult) förbiflygande strax N Aamiq 17/5
Vaktel 1 spelande Kfar Zabad 16/5
Berghöna 2 ex Choufbergen ovanför Aana 17/5
Rörhöna hörd Kfar Zabad 16/5
Sporrvipa 1 ex strax N Aamiq 17/5
Dubbelbeckasin 1 ex Aamiq 17/5
Långstjärtsduva 1 hane Kfar Zabad 16/5. Sannolikt första fyndet i landet!
Turturduva 1 ex Aamiq 17/5
Turkduva rätt vanlig i Bekaadalen
Palmduva vanlig i Beirut
Kalanderlärka rätt vanlig i Bekaadalen
Tofslärka vanlig
Trädlärka rätt vanlig i Choufbergen
Berglärka flera ex, bl.a. sj, på hög höjd i Choufbergen 14/5
Rostgumpsvala 2 ex Aamiq 16/5
Fältpiplärka 1 sj på hög höjd i Choufbergen 14/5
Isabellastenskvätta flera ex runt Aana och Litanifloden 16-17/5
Medelhavsstenskvätta rätt vanlig i stenig, högre terräng
Stenskvätta rätt vanlig på hög höjd i Choufbergen
Rödstjärt 1 hona mellan Aamiq och Aana 17/5
Gärdsmyg vanlig i Choufbergens cederskogar
Levantbulbyl rätt vanlig runt bebyggelse, bl.a. i Beirut
Cettisångare vanlig i Bekaadalen
Grässångare vanlig i Bekaadalen
Streckad prinia vanlig
Vassångare flera sjungande Aamiq 17/5
Rörsångare vanlig i Bekaadalens vassområden
Trastsångare vanlig i Bekaadalens vassområden
Kaveldunsångare rätt vanlig i Kfar Zabad och runt Aamiq
Mästersångare 2 ex mellan Aamiq och Aana 17/5
Sammetshätta flera obsar
Svarthätta vanlig
Ärtsångare rätt vanlig i Choufbergens buskmarker
Törnsångare vanlig
Gransångare sjungande i Choufbergens cederskogar
Grå flugsnappare flera ex strax N Aamiq 17/5
Talgoxe några ex i Choufbergens cederskogar 14/5
Svartmes på flera ställen 14/5
Klippnötväcka 1 ex Choufbergen 14/5 och 2-3 ex mellan Aamiq och Aana 17/5
Törnskata 1 par Choufbergen ovanför Aamiq 17/5
Rödhuvad törnskata vanlig i buskmarkerna längs Choufbergen
Masktörnskata sedd på 4-5 ställen, säkert rätt vanlig i lämplig biotop
Nötskrika 1 ex på väg mot Choufbergen 14/5
Rosenstare 2 ex Kfar Zabad 16/5 och 7 ex strax N Aamiq 17/5
Spansk sparv en flock strax N Aamiq 17/5
Stensparv sedd i Baalbek (bland tempelruinerna!) samt flera ex i Choufbergen 14/5
Blek stensparv 3 ex Kfar Zabad 16/5 och vanlig på flera håll runt Aana/Aamiq 16-17/5
Steglits några obsar
Hämpling några obsar
Levantsiska 10-12 ex runt Kfariya vingårdar, Bekaadalen 16-17/5
Svarthuvad sparv vanlig i Bekaadalen
Kornsparv vanlig i Bekaadalen